Strömstad

Med friska utvilade trampningar ger vi oss iväg, äntligen. Vägen till Strömstad ska vara lätt som en plätt, bara rakt fram hela tiden. Plötsligt befinner jag mig i Tanumshede som jag planerat undvika. Svårt att hitta rätt utan karta så jag har missat avtagsvägen som skyltar mot vadvetjag. Det blir en extrarunda runt om Tanumshede för att komma på rätt spår igen.

Det röda spåret längst till vänster är jag. Lilla extra rundan syns bra, säkert en mil eller två kändes den som.

Vägen är härlig och vädret fint.

Det både hörs och märks att jag närmar mig Norge

Skylt strax innan Tanumshede.

Där träffar jag på en trevlig kvinna som reder ut väderstrecken i allmännhet för mig och i synnerhet tillståndet i världen .  Ett av dessa underbara möte med fantastiska människor jag gör på mina cykel resor.  Hej  Monika, var rädd om dig och tack för hjälpen.

Hyr en campingstuga för natten på Strömstad camping.

Stackars Fina får stå ute. Molnen tornar upp sig i bakgrunden och det regnade på natten.  Kändes skönt att vara inomhus.

Nästa dag, fredag skiner solen igen och jag sätter upp tältet.

Campingen är full av norska jättehusbilar som tittar ner på mig från sina hyllor.

På kvällen är det fest. Man måste ju äta räkor när man är i Strömstad.

Vinet smakar inte lika gott som vanligt ur min kåsa. Jag kanske ska utöka packningen med ett vinglas?

Strömstadsidyll.

Sista sträckan till Norge ser svår ut på kartan med höga backar att ta sig upp för. Jag vill dessutom cykla närmaste vägen och inte följa cykelleden.  Då blir det till att återigen följa gamla E6, där man delar utrymme på den smala vägen med bilarna.  Det är tungt att hålla Fina stadig i den kampen. Ibland känner jag suset av bilens backspegel på armen.  Det blir en natt på motell vid värsta köpcentret en bit från Svinesund.

Fina, Hotellcykel.

MÅ så gott,

vi hörs från Norge