Mot kusten

Dags att ge sig iväg på fullastad Fina.

Gårdagens cykling känns i kroppen och jag är inte helt bekväm med Fina ännu. Det krävs några km till innan vi blir ett igen.

Utfarten från Amsterdam är vacker och jag blir snart nästan ensam på cykelbanan. Skönt att lämna det stressiga Amsterdam.

Konst är aldrig långt borta och finns ibland på de mest oväntade ställen.

Halvvägs mot kusten stannar jag i Halvweg för en glass,  Det blir en Magnum med jordnötssmör. Gottgotteligottgott.

Nere på stranden är det fullt med små hytter kilometer efter kilometer. På andra sidan cykelbanan finns otaliga snabbmatsbilar och hotell, hotell, hotell.Orterna verkar vara typiska semesterorter som överbefolkas på sommaren.

Motvinden är inte kul så jag väljer cykelleden inne bland klitterna. Det blev en tuff färd på 5-6 km. Luften stod stilla och det var varmt, väldigt varmt. Det gick åt 1,5 L vatten på den halva milen. Backigt var det också.

Jag fortsätter till närmaste camping. Det är lite skog och skuggigt dit och jag känner att det behöver jag efter hettan i klitterna.

Jag har inte planerat för egen matlagning, så på morgonen blir det en glutenfri frukost på närmaste restaurang.

En smoothie för 4€. Inte mycket för en cyklande tant så nu beger jag mig till Den Haag. En större stad med större utbud och ett vandrarhem där jag bokat 2 nätter.

Må så gott

Nu är jag i Amsterdam, hurra!

Tisdagen 23 maj kl 15.00 stapplar jag av bussen på stationen efter 17 timmars åkande. Bussresan Malmö-Hamburg-Amsterdam var lång men inte alls så vidrig som jag befarat. Nu har jag 3 timmar på mig att leta upp mötesplatsen där min värdinna B ska möta upp. Hon har gett tydliga instruktioner men jag hittar inte något som stämmer alls.

Visar sig till slut att jag är på fel station!

På Fina och ut i Amsterdams rusningstrafik. Ju närmare centrum jag kommer blir trafiken allt värre, både bilar och cyklar. Känner mig snurrig och förvirrad men lyckas hitta rätt i god tid. Pust. Bänken jag sitter och väntar på rör på sig, gungar lite liksom. Måste bero på färjorna som lägger till och avgår i ett, alldeles intill.

Vi ska ta färjan till norra Amsterdam där B bor, långt borta från alla turister. Färjan är enda sättet att ta sig dit i centrum och är gratis, bara för cyklister och fotgängare.

Här gäller det att vara på alerten. Grönt fält för de som ska på färjan gäller och rött för de som ska av. Närmast i bild går cykelbanan. Se upp för korsande cyklister och håll dig på rätt färg.

Det går undan. Mängden av människor och cyklar tar nästan andan ur mig.

Norra Amsterdam känns som en annan stad med ett helt annat tempo, lugnt och stillsamt.

B bor i en underbar lägenhet inredd med massor av minnessaker  från hennes många cykelresor i Asien. Hon är en bra fotograf.  Det syns på fotografierna som finns överallt. Vårt gemensamma intresse för cykelfärder och dessutom  yrkesliv inom sociala området ger oss massor att prata om. Och det gör vi. Lägenheten gungar på samma sätt som soffan vid färjorna. Det måste bero på bussåkandet är min nya teori. Den var helt rätt för nästa morgon har världen slutat gunga.

Tur är det för nu ska jag till Van Gogh museet.  Ger mig av till fots. Centrum är fullt med folk,  ett ständigt flöde av cyklister, fotgängare, bilar och spårvagnar. Alla rör sig med ömsesidig respekt, har samma tempo, följer trafikreglerna och håller sig inom sitt område. Inga olyckor händer. Alla vet vad som gäller och håller sig till det. Helsingborgare,  se och lär.

Trottoarerna fylls mer och mer av glada sjungande gäng i rödvita tröjor och halsdukar gärna med ölburkar i händerna.  Trängseln blir värre och jag inser att jag inte hinner till museumet.  Blir först lite ledsen men kommer på att det är en bra anledning till att komma tillbaks till Amsterdam.

Senare får jag förklaring. Det spelas en fotbollsmatch i Sverige (?)  mellan Manchester United och det nederländska laget Ajax. Matchen visas på storbildskärm på torget framför museet. Inte konstigt jag inte fick plats på trottoarerna. Jag vandrar runt och njuter av Amsterdam i stället.




 

Jag stannar en natt extra hos B. Hon tar  mig ut  på en cykeltur genom små fina samhällen runt Amsterdam och ut på en ö Marken, som brukar vara full av turister.

Några bilder från Amsterdams finaste gata där vi cyklar på väg ut ur staden.

Lite grand av Råå kombinerat med Ålabodarna över den tycker jag.

Vår utfärd fortsätter. Vi passerar flera fina små samhällen.

 

Konstverk finns överallt i Nederländerna.

 

Numera finns det en väg ut till ön som kanske ska kallas fd ö. Vi cyklar på den äldsta cykelbanan ut mot fyren.

Solen skiner och vi har haft en underbar dag. Tack B för allt.

I morgon ska jag lämna Amsterdam och B. för att cykla ut mot kusten.

Må så gott

 

.

 

Dagar i Utrecht

31 aug 2015

Jag stapplar in på”The hostel &B Utrecht City”  helt slut efter cykelfärden från Amsterdam. Det känns som jag tappat orken totalt. Jag får en chock när jag ser rummet –  20 st sängar med röda galon -madrasser och -kuddar i ett rum! Vilar mig en stund och går ut på stan för att äta.

20150804_155148

Centrum av staden är jättemysigt och jag måste ha en karta för att hitta bland alla kanaler, torg och gator.

När jag kommer tillbaks tittar jag lite bättre på vandrarhemmet. Fy för, har nog aldrig sett ett så smutsigt och vidrigt ställe. Jakten på annat boende startar omedelbart, här kan jag inte stanna en minut mer än nödvändigt. Hittar ett rum utanför Utrecht inom cykelavstånd om två nätter. Det är bara att bita ihop och ta asbestkostymen på mig för att klara två nätter på detta ställe.

Jag överlever första natten och går ut på sightseeing. Domen i Utrecht är det enda jag känner till och den är lätt att hitta till. Tornet syns över hela centrum.

20150801_093244 (1)

20150801_09330120150801_09245920150801_092332

Taket i gången under tornet.

20150801_094744

Jaså,  det är här den trappan är.

20150801_11481920150801_094143

Gatukonst i närheten av Domen.

20150801_12110120150801_12102720150801_121053Lördag och marknad, en hel gata med tyg, härligt. Än en gång är det tur att jag inte har plats i cykelväskorna. Här hade jag kunnat handla.

20150801_13314220150801_133956

20150801_133817

På vissa ställen var kanalkällarna byggda för privat bruk och används än idag.


20150801_092548

”Cykling är också en konst” heter utställningen och den måste jag bara besöka.

20150801_13493320150801_13501820150801_135343

Mera gatukonst

20150801_09341320150801_093342

 

20150801_140933(1)20150801_140749Den här biten av kanalen kallas för Lilla Venedig.
20150801_152102(1)20150801_152118

Mot Utrecht

Att ta sig ut från Amsterdam var lika jobbigt och snurrigt som andra större städer. Från centrum ut genom bostadsområden, industriområden, förorter, industrier bara fortsätter. Det tar aldrig slut känns det som.

DSCN0229DSCN0228 Detta verkar vara en sovstad.  Är helt tom på människor. Det är varmt till och med ankorna är slöa och söker skugga.

Så klart Amsterdam tar slut till slut. Nästan omärkligt övergår Amsterdam till en liten ort,  Abocude. Här cyklar jag förbi mestadels modernare hus.

DSCN0231DSCN0230

Tycker det är så fint att man  anknyter till historien med låtsashissanordningarna (om det är sådana, vet inte annars vad jag ska kalla dem) ovanför översta fönstren. Sådana hissgrejor finns på många gamla hus i Amsterdam.

DSCN0232DSCN0233Det finns inte minsta lilla antydan till klotter någonstans .

DSCN0234DSCN0235

DSCN0236DSCN0237

Till slut är jag ute på landsbygden. Cykelleden följer Angstelfloden. Jag tror vägen heter Molenveg och det syns.

DSCN0238

Första gången en kanal som är lite grisig. Den luktar inte så gott heller.


DSCN0242
DSCN0243DSCN0239
DSCN0245DSCN0244Närmast en modern pumpstationer och den gamla i bakgrunden.

Dags för lunch. Jag är jättehungrig. Vid infarten till Baambrugge ligger Café  De Punt vid kanalen. Gissa om jag blev glad när de hade glutenfri pizza!

DSCN0248Visar sig att holländsk och svensk pizza är inte samma sak. Hur kunde jag tro det? När jag hämtat mig från överraskningen äter jag med god aptit.


DSCN0250

 

Vecht

DSCN0253DSCN0252DSCN0251

 

Jag cyklar länge längs med staket och häckar. Nyfikna jag kikar in när jag kan. Det är flodbåtar och trädgårdar längs med kanalen. Här bor man. Nu förstår jag varför jag sett så många sopkärl i häckarna.  Jag vill också bo på en husbåt, verkar så mysigt.

DSCN0254DSCN0255DSCN0256

Infarten till Utrecht.

Utrecht – spännande att se vad jag har framför mig.

 

 

Amsterdam 2

Jag vill till Vincent van Gogh museet också så klart. Jag tar bussen till parken  där flera museum ligger. Det är säkrast i denna stressade trafik med spårvagnar, bussar, bilar och cyklister. När jag ser kön till van Gogh blir jag trött. Inte en gång till. Det får bli van Gogh vid ett annat tillfälle.

Tips till dig som ska till Amsterdam. Kan du planera i förväg köp biljetter onlline till både Anne Frank och van Gogh lång tid innan. Skönt slippa köerna. Nackdelen är att det inte finns plats för spontanitet.

Utanför van Gogh pågår en annan utställning som är kul.

IMG_20150821_2039072015-07-31 22.40.18IMG_20150821_192504IMG_20150821_1928232015-07-31 22.46.35

Det är svårt att fotografera för det är många människor på och runt kaninerna.

2015-07-31 22.43.56Det fanns många olika kaniner. Utställningen är en del i firandet av Miffy 60 års jubileum. Miffy skapades av en barnboksförfattare och konstnär i Utrecht, Dick Bruna. I Unicef Miffyshop finns Miffy i olika storlekar och modeller och jag vill bara ha. Tur för min budget att det är en omöjlighet för en långfärdscyklist att handla andra souvenirer än vykort.

Blir du trött kan du sitta ner en stund utanför museishopen i en mosaiksoffa.2015-07-31 22.41.44

Trivs inte riktigt med storstaden Amsterdam.  I morgon ger jag mig av till Utrecht.

Amsterdam

31 juli

Hur mycket jag än trivs i Alkmaar kan jag ju inte stanna där resten av sommaren så efter en liten vecka ger jag mig iväg. Är man i Nederländerna måste man bara besöka Amsterdam så det blir mitt nästa mål.

Först vill jag besöka Bergen, en stad nära Alkmaar där konstnärer samlades runt sekelskiftet (förra) och lär ha präglat staden mycket, som Skagen ungefär. Staden är jättefin och pittoresk men man vet hur man tar betalt så jag fortsätter vidare. Till min stora förvåning (och lite oro) sviker orken mig efter en 2 mil trots en veckas vila. Kämpar på lite till och tar tåget i Heilo. Det är ju kul att se hur det funkar med cykel på tåg i ett annat land också.

Anländer till Amsterdam i hällande regn. Jag blir lite överväldigad av allt tutande, plingande och takten i trafiken. Det märks att jag  kommit till en storstad. Gator, cykelbanor och trottoarer är fulla och den som inte följer rytmen eller velar lite om vilken fil man ska ligga i är inte populär. Jag får på moppo av uppretade cyklister mer än en gång  när jag letar mig fram på darrande och vingllga hjul  till mitt vandrarhem.

På vandrarhemmet får jag besked i receptionen att man inte får bo där om man är över 40 år! Man gör ett undantag och jag får bo där mina två bokade och betalda nätter om jag uppför mig och inte får några klagomål! Åldersdiskriminering på hög nivå tycker jag. Om det inte vore så svårt, nästan omöjligt att få tag på rum hade jag gått därifrån omgående. Receptionisten påstår att informationen finns på vandrarhemmets hemsida däremot inte på bokningsföretagets sida.

På kvällen vandrar jag runt längs kanalerna och njuter. Upptäcker att det är pridefestival i Amsterdam och det är fullt med konst,musik och aktiviteter. Inte konstigt det är svårt att få tag på rum.

2015-07-31 22.34.00

Jag passerar en restaurang  med bra priser och de har risotto på menyn. Evigheter sedan jag åt något riktigt gott och glutenfritt så jag kastar mig in.  Resultatet blir 3 -4 matskedar risotto för 9,50 € och ett glas vin 6,75 €. Oj så gott det var och oj så jag njöt. Utanför restaurangen, Envy ser jag Guide Michelinmärket. Restaurangen har fått utmärkelsen Bib Gourmand läser jag. Jag har varit på en Guide Michelinrestaurang!

IMG_20150906_205233IMG_20150906_2050102015-07-31 22.31.362015-07-31 22.31.04

Amsterdam var Anne Franks hemstad och jag går till museet på morgonen strax efter att de har öppnat. Kön är lång, runt en kyrka och ett torg innan den viker av in på rätt gata. En museivakt berättar att det kommer att ta ca 5 timmar innan min del av kön kommer in!

20150730_094158 (1)Vi har väldigt trevligt i kön med både skratt och allvar. Besöket är känslosamt för många. Vid torget tittar vi på hur man förbereder för kvällens musikuppträdande. Tälten förankras rejält.

Img_20150731_19305320150830_232644Efter tre timmars köande är jag inne i museet. Det är samma byggnad som Anne Frank och hennes familj + några personer till gömde sig i. Rummen är kvar och man går igenom hela lägenheten. Rummen är tomma. Här levde dessa människor i två år innan de förrådes och deporterades till olika koncentrationsläger. Jag går omkring med en klump i magen. Världen får aldrig glömma nazismens vidriga dåd. Det är vår skyldighet att ha ögonen på oss själva och andra människor för att stoppa allt sådant tänkande.