En småregnig eftermiddag går jag upp på utkiksberget. Det är en riktig trollstig upp där tomtar och annat knytt kan dyka upp var som helst.
Högt var det också märkte jag när jag fotograferade men utsikten var fin trots regndiset.
Jag tar färjan Kragerø – Stabbestad för att cykla vidare på mitt äventyr. Det blir några bilder på Kragerø från färjan.
På färjan träffar jag en ung tjej som cyklat från Nordkap. Hon hade stannat till hos föräldrarna i staden och packat om och skulle cykla vidare. Vart visste hon inte riktigt men sommarlovet var inte slut än så …. Säger då det, dessa ungdomar.
Jag cyklar på för fullt. Måste vara i Øysang innan sista färjan går till Risör, annars blir det till att tälta i skogen. Inser att det otrevliga alternativet blir alltmer sannolikt ju längre tiden går. Dessutom drar svarta moln närmare och kyliga vindar börjar blåsa. När jag ser en hotell/hytte/mat/campingskylt finns ingen tvekan. 4 km dit, hinner jag innan regnet?
Vägen är enormt vacker men jag hinner nästan inte njuta. Jag vill få upp tältet genast. Vid vägen ligger ett pensionat och det blir min räddning. Det finns ett ledigt rum, hurra! Jag hinner få in väskorna och Fina under tak innan det brakar loss, regnet.
Jag fryser och får gott kaffe sedan drar jag mig undan till rummet. Den natten sov jag otroligt bra. Vilken säng, Tempurmadrass var det kanske. På morgonen ser jag lite av Portør Pensionat och omgivningarna när jag cyklar den vackra vägen tillbaka. När jag kommer till hotellskylten igen står där ingenting om någon camping.
Sådana här saker som den gula har jag sett många av längs vägarna. Jag undrar så vad det är. Ibland är de helt rostiga, ibland är toppen en rund kula som kan vara målad. Jag har också sett sådana som varit helt blanka som rostfritt.
Och vad betyder detta. Samma blå färg målad på stenar finns lite här och var.
Här var det en till.
Jag kan riktigt känna hur inlandsisen gnufsat fram bergknallarna.
Nytt fylke, Aust-Agder och jag är på rätt väg.
Inte såg jag några får
Fina vid färjeläget i Øysang
Fjorden
Här kommer färjan. Den har plats för tre mindre bilar. Max. Färden tog 20 minuter.
Vi lägger till vid ön Lille Danmark. Det gör färjan om det finns passagerare som vill av/på där.
Fläcken i Risør. Den syns 12 nautiska mil ut till havs, ca 22 km! Läste senare att enligt den lokala sägnen blir man lyckliga om man kysser varandra uppe vid toppen av fläcken.
Det blev en fika i nRisør, på Bakgården kafé.
Återigen åska och regn på eftermiddagen. Jag får användning för min nyinköpta rosa regnjacka. Det är inte min färg direkt men den syns bra i trafiken och det var avgörande för mig. Sedan Stabbestad har norrmännen börjat köra lite som svenskar och det känns ofta för nära. Det är lätt att vingla till i vinddraget. Jag har fram till nu varit full av beundran över den respekt som rått mellan bilister och cyklister här i Norge. Nu måste jag tyvärr ändra mig. Hoppas att det bara är tillfälligt.
Denna eftermiddag tar jag skydd undan regnet på Risør Gjestgiveri, ett 200 år gammalt hus.
Portør längst upp till höger och vägen till Risør Gjestgiveri
