Övernattar på vandrarhemmet i Svendborg och tar en promenad på stan. Husen är modernare än på Ærø och det känns lite främmande för mig. Jag hittar några bevarade hus.
Nästa anhalt är Odense där det finns tågförbindelse till Köpenhamn och vidare till Helsingborg.
Fikar på ett mysigt café som är tapetserat med citat, mer eller mindre riktade till mig.
 
Stan är pyntad kanske pågår någon festival.
Nästa morgon tar jag tåget hem.
Undrar bara om jag kommer att få samma knasiga solbränna på fötterna nästa Sommar?
Det här inlägget skriver jag i maj 2017 när årets äventyrsresa närmar sig. Jag bara måste fortsätta med allt jag upplevde på Ærø förra sommaren. Nu blir det lite text och mycket bilder.
Jag blir inbjuden att meditera tillsammans med några kvinnor.
Det blir en magisk kväll i solnedgången.
Jag gör en utflykt till fyren på norra udden. Måste givetvis kolla om jag vågar ta mig högst upp.
Utsikt från fyren.

På väg hem till campingen cyklar jag förbi en gård som verkar stå tom. Känns som en sagoträdgård ….
där jag gör intrång. Smyger ut när en kvinna plötsligt dyker upp och skrämmer slag på mig. Hon är medlem i en förening som fotograferar öde hus. Man rör ingenting. Efter några år återkommer man och fotograferar igen. En dokumentation av hur tomma hus förändras. Kvinnan berättar att liknande föreningar finns i hela Europa och att de är mycket aktiva.
En guldkossa ute på bete.
Fler utflykter och fler foton i osorterad ordning.

Husen är så fina och välhållna. På våren innan turistsäsongen börjar putsar och målar man sina hus. Det är viktigt för turistnäringen att allt är i ordning. Den som inte klarar underhållet av sitt hus på grund av sjukdom eller ålder får hjälp av grannarna. Känns som om denna inställning till medmänniskor genomsyrar hela Ærø. Ön har gått rakt in i mitt hjärta.
En annan fin grej med Ærø är bussarna. Om man inte orkar cykla hem är det bara att ta bussen, gratis. Fina hänger bra bakpå bussen.

Jag tar bussen på morgonen från Søby till Æreskøbing för att fortsätta med färjan till Svendborg på Fyn. Lämnar ön motvilligt men jag måste påbörja min uppskjutna hemresa till slut.
Cykeltanten fungerar igen. Har fått superbra hjälp av Tony på Tigerton AB. Tack Tony.
Nu gäller det att hitta tillbaks till mina äventyr på Ærø och så vidare. Det blir till att författa för fullt för att komma ifatt innan det blir nya äventyr att berätta om. Jag måste bara berätta om hela sommaren 2016 innan jag börjar på kommande sommar.
Det har varit ännu en tuff och hård vinter med diverse sjukdom. Trodde ett tag att jag inte skulle få ork till att ge mig iväg igen. Kändes som att jag inte skulle klara att komma i form (ännu en gång) men nu är jag redo.
En dag kommer Anne körande med campingens lilla traktor och ett släp. Hon backar lätt som en plätt ner till min plats. Jag blir imponerad av hur elegant hon manövrerar ekipaget. Hon bara skrattar och säger att hon bott på en gård i många år. Då lär man sig.
Det är dags att klippa häcken så att utsikten från Tänkarbänken blir bättre.
Jag kan inte låta bli att hjälpa till. Det går lättare för mig som är lång.
Häcken är bred och tät så jag ligger på den och klipper. Jag lutar mig för mycket och måste ha hjälp att ställa mig upp. Vi skrattar mycket.
Vi måste inspektera utsikten och klättrar upp och sätter oss på Tänkarbänken. Måste också pusta ut efter allt skrattande. Vi är båda nöjda med vårt trädgårdsarbete.
Dagarna bara går och jag är kvar på Ærö. En vecka har gått. Funderar på att cykla vidare i morgon för att följa min planerade rutt.
Jag gör en cykelutfärd till staden Æreskøbing för att titta närmare på ön. Cykelleden går mycket ner och upp, ner till havet och upp på ön och ner igen. Skönt att jag har Norge i mina ben. Det behövs här. Härligt att cykla utan packningen också.
Jag har ingen karta men det ordnar sig nog. Man kan ju inte cykla vilse hur mycket som helst på en ö.
Väl framme i Æreskøbing är det dags för lunch. Det blir på Rökeriets lilla restaurang, mmm godis för en cykeltant.
Efter maten blir det en promenad i staden.
Ja, den ser ut så här på riktigt. Människor bor i de gamla husen. Det sista huset hade jag inte kunnat komma in i. Jag är för lång. Vart jag än vänder mig finns dessa gamla hus och kullerstensgator.
Här är väldigt fint tycker jag. Det är lugnt och stillsamt men också intensivt på något sätt. Jag känner mig överväldigad och lite matt av miljön. Dessutom har jag ju cyklat hit.
Det blir till att ta bussen tillbaks till Søby. Fina åker i bagageutrymmet på bussen. Bussen trafikerar Ærø från Søby norr till Marsdal i söder och tvärt om varje hel timme från ändhållplatserna och möts i Æreskøbing varje halv timme. Bra tidtabell som är lätt att komma ihåg. Bussen är gratis för både turister och öbor. Fantastiskt!
När jag cyklar ut till min camping funderar jag på dagen och Æreskøbing. Varför kan man i Danmark bevara dessa gamla hus medan man i Sverige river och bygger nytt? Förstår inte hur det hänger ihop.
Jag har sett många bevarade gamla stadskärnor på mitt cykeläventyr denna sommar både i Norge och Danmark och Æreskøbing tar 1:a priset.
Färjeläget och hamnen i Søby är lite småtrist så jag får ingen lust att stanna till där. Jag har ingen plan för var jag ska tillbringa mina dagar på ön så jag följer utfartsvägen. En liten bit efter den obligatoriska backen upp från hamnen dyker en campingskylt upp och jag cyklar dit, till Søby Camping. Det visar sig vara en liten camping med en modern byggnad för toa, dusch och tvättstuga. Ett bra gemensamt kök med bord och stolar finns också. Anne, föreståndaren guidar mig runt och berättar om campingen. Här och var på lämpliga ställen odlar hon kryddväxter, tomater, potatis, bönor, squash mm till gästerna. Det är bara varsågoda att skörda till sin middag.
Här ska jag definitivt stanna några nätter innan jag trampar vidare på min upptäcktsfärd av de sydliga danska öarna.
Varje gång jag går förbi den lilla dammen vid receptionen hajar jag till. Det hörs minst ett plopp men jag kan inte se något. Till slut smyger jag mig fram och ser några stenar på kanten.
Paddorna sitter och värmer sig i solen. Jag lyckas aldrig komma underfund med hur många de är.
En före detta telefonkiosk har fått en ny funktion.
Den har blivit en tomatophon!
Jag följer med när Anne matar sina bin med honungsvatten.
Undrar om jag kan ha ett litet bisamhälle på balkongen och få min egen honung? Svåraste nöten att knäcka tror jag är vintern. Var ska bina bo då? Kanske jag blir mindre populär bland grannarna?
Utsikten från tänkarbänken där jag sitter och dricker mitt kaffe eller bara sitter. Mitt tält syns lite grand nedanför.
Senare på kvällen samlas flera campare på solnedgångsterassen.
Jag kryper till kojs i mitt tält nöjd och glad. Kan man ha det bättre än att få uppleva en sådan här dag?
