Det är dags att åka vidare mot Stralsund och på morgonen den 8 augusti ger jag mig i kast med Hauptbahnhof i Hamburg. Enligt biljettförsäljerskan är det bäst att åka med lokaltåg och det behövs inga platsbiljetter. Första vagnen för cyklar är full. Jag springer till den andra och lyckas baxa in Fia och packning med hjälp av medpassagerarna. Det är lördag och fullt med cyklister som ska ut i naturen. Då kommer konduktören och beordrar ut samtliga cyklar. Ingen får plats för flera rullstolsburna personer ska åka med. Det knorras en del och konduktören upprepar sig allt bestämdare. Till slut är alla cyklar ute ur vagnen, rullstolarna inne och tåget avgår bra försenat. Nästa lokaltåg avgår om ca 4 timmar.
Jag har ju diskuterat avgångar när jag köpte biljetten och vet att ett intercitytåg avgår om en timme. Har gott om tid att orientera mig och hitta till rätt perrong.
Yeah, jag kommer med tåget och pustar ut. Njuter under färden med lite matsäck och en bok. Lilla hjärtat vill vara med på ett hörn.
Söndagen och måndagen ägnar jag till sightseeing i Stralsund som är en fantastisk underbar gammal stad.
Hängkorgarna under tak till höger är sittplatser på ett café. Tyvärr var det en central för getingar så det blev inget fika i skuggan.
Dagarna i Stralsund är det riktigt härligt sommarväder. Jag testar stranden och har bikini på mig för andra gången i sommar.
Det är med sorg i hjärtat jag packar för att lämna Utrecht för att börja min smygande hemfärd. Snart får jag fullt upp med att koncentrera mig på att hitta till stationen. Man bygger om gatorna runt stationen för fullt och gps:en är inte till någon hjälp. Trots att jag cyklat dit flera gånger för att hitta krävs det full koncentration och jag kommer fram i god tid. Hissen ner till spåret slutar fungera precis när jag ska åka ner. Efter viss förvirring visar det sig att brandlarmet gått och alla hissar står stilla. Jaha, då är det bara att lasta av Fina och springa upp och ner flera gånger för att få ner allt. Fina är alltid jobbigast för hon är så otymplig att bära i trappor.
Då kommer än en gång en ängel till min hjälp. Snygg och stark, han bär ner Fina med packning för trappan i ett nafs. Tack du vänlige okände man.
Det visar sig att jag helt plötsligt måste byta tåg på okända orter 2 ggr men lyckas med det. Båda gångerna är det små stationer med perrongerna i markplan som tur är. Att jag inte förstår varför eller om jag ska hinna med Hamburg tåget någonstans gör mig väldigt osäker och orolig. Efter den pärsen känns det som om jag klarar alla tänkbara tågproblem i framtiden.
Slutligen är vi på Hamburg tåget. Fina står i cykelvagnen på sin numrerade plats och jag slår mig ner på min bokade plats. Allt i god ordning. Än en gång: SJ lär, gör en studieresa med cykel.
Jag stannar två dagar i Hamburg och turistar. Alte stadt och nya Hafenncity är jättefint. Jag har jättekul när jag cyklar runt i Hamburg. Tror inte mina foton förmedlar hur fint där är.
Jag har blivit påkörd. Första olyckan och förhoppningsvis den enda på detta äventyr. Efter utflykten till pannkaksrestaurangen parkerade jag Fina utanför vandrarhemmet och vände mig om för att gå över cykelbanan. Det var mitt i rusningstrafiken. Då ser jag en mobilfibblande tjej som cyklar rakt mot mig. Jag skriker, hon tittar upp från mobilen och hinner bromsa in som tur är. Jag faller när hon kör på mig och får hennes cykel och Fina över mig. Uj aj vad jag slog mig. Det blir lite uppståndelse runt oss. Jag kan resa mig efter en stund och folksamlingen skingras. Den ytterst ångerfulla tjejen sopar ihop resterna av sin mobil.
Jag har diverse bulor och blåmärken på kroppen och skrapsår efter däck och stänkskärm på låret. Nu får jag användning för mitt förbandspaket, plåstrar om mig själv. Det är väldigt synd om mig. Tycker det är lite humor att efter 1600 km på cykeln bli påkörd när jag inte cyklar.
Jag tar det lite lugnt tills det är dags att lämna Utrecht och åka till Hamburg. Jag har funderat på min hemresa och tåg passar mig bäst. På Utrecht station finns ett kontor där man kan köpa internationella biljetter. Biljetten består av 5 (fem) olika biljetter. Fina har en platsbiljett som ska bindas fast väl synligt och en färdbiljett. Platsbiljetten kostade 4€ men färdbiljetten kostade inget. Jag själv har en platsbiljett också den 4€ och två färdbiljetter. Jag ska byta tåg en gång. Den extra färdbiljetten beror på att resan sker med två olika tågbolag och de har var sin biljett. Det går att åka till Helsingborg men det skulle innebära sex byten med av- och pålastningar av väskorna under tidspress. Det vill jag definitivt inte vara med om. Dessutom känns det tråkigt att avsluta mitt äventyr så abrupt, bättre att smyga hem bit för bit. Sammanlagt för alla biljetter betalar jag 87,31€. Bra tycker jag som var beredd på minst det dubbla.
Finas biljetter. SJ läs och lär. Det är inte omöjligt.
Jag har klarat mig 2 nätter utan några större men (hoppas jag) på det Vidriga b&b och cyklar iväg tidigt på morgonen till mitt nya rum. Jag tror jag klarade mig eftersom jag skurade diskho, diskbänk och allt jag använde för att laga mat och äta innan matlagningen. Dessutom undvek jag att använda toalett och duschrum. Hittade en toalett lite undanskymd på bottenvåningen som var i lite mindre dåligt skick, kanske personal toa.
Jag längtar verkligen efter en dusch, är i stort behov av en. Enda nackdelen med det nya rummet är att det inte finns tillgång till kök men det är det värt för att slippa ifrån Vidriga b&b. När jag äntligen är framme är huset alldeles tyst och igenbommat. Det verkar som om ingen är hemma. Jag ringer upp värdinnan. Hon svarar att hon är på semester och att rummet inte är till uthyrning och slänger på luren. Fördelen med Airnb som jag bokat och betalat genom är att man får pengarna tillbaks men det tar några dagar och det hjälper inte mig nu.
Hur ska jag hitta annat boende och hur ska jag hitta tillbaks till Utrecht? Mobilbatteriet är som vanligt nästan slut, jag glömde ju ladda natten som gick. Hjärnsläppet är nära.
Det är bara att se glad ut och börja en trevande återfärd. Blir påhejad av en glad tjej som ser sverigeflaggan. Hon visar vägen och snart finns det skyltning till Utrecht.
På ett café får jag tips om ett vandrarhem. Blir salig när de har en säng ledig i ett 4-bäddsrum med toa och dusch. Här är lite trångt men rent och snyggt. Duschen var toppen.
Morgonens drama är över. Nu kan jag njuta. Ägaren tipsar om en restaurang en lagom bit utanför stan som serverar den holländska nationalrätten pannkakor och jag cyklar dit.
Hyreshus på vägen till Theehuis Rhijnauwen som restaurangen heter och ligger i Bunnik.
Utsikten från restaurangen:
Någonvill inte vara med på bild
men ångrade sig.
I Bunnik finns lämningar efter en romersk militärförläggning med rester av en borg och kyrkogård. Detta finns med på Unescos kulturarvslista. Jag cyklar runt lite men hittar inget som jag tror är från den tiden utan från senar tid.
Konsten finns hela tiden överallt i Nederländerna.
Jag stapplar in på”The hostel &B Utrecht City” helt slut efter cykelfärden från Amsterdam. Det känns som jag tappat orken totalt. Jag får en chock när jag ser rummet – 20 st sängar med röda galon -madrasser och -kuddar i ett rum! Vilar mig en stund och går ut på stan för att äta.
Centrum av staden är jättemysigt och jag måste ha en karta för att hitta bland alla kanaler, torg och gator.
När jag kommer tillbaks tittar jag lite bättre på vandrarhemmet. Fy för, har nog aldrig sett ett så smutsigt och vidrigt ställe. Jakten på annat boende startar omedelbart, här kan jag inte stanna en minut mer än nödvändigt. Hittar ett rum utanför Utrecht inom cykelavstånd om två nätter. Det är bara att bita ihop och ta asbestkostymen på mig för att klara två nätter på detta ställe.
Jag överlever första natten och går ut på sightseeing. Domen i Utrecht är det enda jag känner till och den är lätt att hitta till. Tornet syns över hela centrum.
Taket i gången under tornet.
Jaså, det är här den trappan är.
Gatukonst i närheten av Domen.
Lördag och marknad, en hel gata med tyg, härligt. Än en gång är det tur att jag inte har plats i cykelväskorna. Här hade jag kunnat handla.
På vissa ställen var kanalkällarna byggda för privat bruk och används än idag.
“Cykling är också en konst” heter utställningen och den måste jag bara besöka.
Mera gatukonst
Den här biten av kanalen kallas för Lilla Venedig. ™
Att ta sig ut från Amsterdam var lika jobbigt och snurrigt som andra större städer. Från centrum ut genom bostadsområden, industriområden, förorter, industrier bara fortsätter. Det tar aldrig slut känns det som.
Detta verkar vara en sovstad. Är helt tom på människor. Det är varmt till och med ankorna är slöa och söker skugga.
Så klart Amsterdam tar slut till slut. Nästan omärkligt övergår Amsterdam till en liten ort, Abocude. Här cyklar jag förbi mestadels modernare hus.
Tycker det är så fint att man anknyter till historien med låtsashissanordningarna (om det är sådana, vet inte annars vad jag ska kalla dem) ovanför översta fönstren. Sådana hissgrejor finns på många gamla hus i Amsterdam.
Det finns inte minsta lilla antydan till klotter någonstans .
Till slut är jag ute på landsbygden. Cykelleden följer Angstelfloden. Jag tror vägen heter Molenveg och det syns.
Första gången en kanal som är lite grisig. Den luktar inte så gott heller.
Närmast en modern pumpstationer och den gamla i bakgrunden.
Dags för lunch. Jag är jättehungrig. Vid infarten till Baambrugge ligger Café De Punt vid kanalen. Gissa om jag blev glad när de hade glutenfri pizza!
Visar sig att holländsk och svensk pizza är inte samma sak. Hur kunde jag tro det? När jag hämtat mig från överraskningen äter jag med god aptit.
Vecht
Jag cyklar länge längs med staket och häckar. Nyfikna jag kikar in när jag kan. Det är flodbåtar och trädgårdar längs med kanalen. Här bor man. Nu förstår jag varför jag sett så många sopkärl i häckarna. Jag vill också bo på en husbåt, verkar så mysigt.
Infarten till Utrecht.
Utrecht – spännande att se vad jag har framför mig.
Jag vill till Vincent van Gogh museet också så klart. Jag tar bussen till parken där flera museum ligger. Det är säkrast i denna stressade trafik med spårvagnar, bussar, bilar och cyklister. När jag ser kön till van Gogh blir jag trött. Inte en gång till. Det får bli van Gogh vid ett annat tillfälle.
Tips till dig som ska till Amsterdam. Kan du planera i förväg köp biljetter onlline till både Anne Frank och van Gogh lång tid innan. Skönt slippa köerna. Nackdelen är att det inte finns plats för spontanitet.
Utanför van Gogh pågår en annan utställning som är kul.
Det är svårt att fotografera för det är många människor på och runt kaninerna.
Det fanns många olika kaniner. Utställningen är en del i firandet av Miffy 60 års jubileum. Miffy skapades av en barnboksförfattare och konstnär i Utrecht, Dick Bruna. I Unicef Miffyshop finns Miffy i olika storlekar och modeller och jag vill bara ha. Tur för min budget att det är en omöjlighet för en långfärdscyklist att handla andra souvenirer än vykort.
Blir du trött kan du sitta ner en stund utanför museishopen i en mosaiksoffa.
Trivs inte riktigt med storstaden Amsterdam. I morgon ger jag mig av till Utrecht.
Hur mycket jag än trivs i Alkmaar kan jag ju inte stanna där resten av sommaren så efter en liten vecka ger jag mig iväg. Är man i Nederländerna måste man bara besöka Amsterdam så det blir mitt nästa mål.
Först vill jag besöka Bergen, en stad nära Alkmaar där konstnärer samlades runt sekelskiftet (förra) och lär ha präglat staden mycket, som Skagen ungefär. Staden är jättefin och pittoresk men man vet hur man tar betalt så jag fortsätter vidare. Till min stora förvåning (och lite oro) sviker orken mig efter en 2 mil trots en veckas vila. Kämpar på lite till och tar tåget i Heilo. Det är ju kul att se hur det funkar med cykel på tåg i ett annat land också.
Anländer till Amsterdam i hällande regn. Jag blir lite överväldigad av allt tutande, plingande och takten i trafiken. Det märks att jag kommit till en storstad. Gator, cykelbanor och trottoarer är fulla och den som inte följer rytmen eller velar lite om vilken fil man ska ligga i är inte populär. Jag får på moppo av uppretade cyklister mer än en gång när jag letar mig fram på darrande och vingllga hjul till mitt vandrarhem.
På vandrarhemmet får jag besked i receptionen att man inte får bo där om man är över 40 år! Man gör ett undantag och jag får bo där mina två bokade och betalda nätter om jag uppför mig och inte får några klagomål! Åldersdiskriminering på hög nivå tycker jag. Om det inte vore så svårt, nästan omöjligt att få tag på rum hade jag gått därifrån omgående. Receptionisten påstår att informationen finns på vandrarhemmets hemsida däremot inte på bokningsföretagets sida.
På kvällen vandrar jag runt längs kanalerna och njuter. Upptäcker att det är pridefestival i Amsterdam och det är fullt med konst,musik och aktiviteter. Inte konstigt det är svårt att få tag på rum.
Jag passerar en restaurang med bra priser och de har risotto på menyn. Evigheter sedan jag åt något riktigt gott och glutenfritt så jag kastar mig in. Resultatet blir 3 -4 matskedar risotto för 9,50 € och ett glas vin 6,75 €. Oj så gott det var och oj så jag njöt. Utanför restaurangen, Envy ser jag Guide Michelinmärket. Restaurangen har fått utmärkelsen Bib Gourmand läser jag. Jag har varit på en Guide Michelinrestaurang!
Amsterdam var Anne Franks hemstad och jag går till museet på morgonen strax efter att de har öppnat. Kön är lång, runt en kyrka och ett torg innan den viker av in på rätt gata. En museivakt berättar att det kommer att ta ca 5 timmar innan min del av kön kommer in!
Vi har väldigt trevligt i kön med både skratt och allvar. Besöket är känslosamt för många. Vid torget tittar vi på hur man förbereder för kvällens musikuppträdande. Tälten förankras rejält.
Efter tre timmars köande är jag inne i museet. Det är samma byggnad som Anne Frank och hennes familj + några personer till gömde sig i. Rummen är kvar och man går igenom hela lägenheten. Rummen är tomma. Här levde dessa människor i två år innan de förrådes och deporterades till olika koncentrationsläger. Jag går omkring med en klump i magen. Världen får aldrig glömma nazismens vidriga dåd. Det är vår skyldighet att ha ögonen på oss själva och andra människor för att stoppa allt sådant tänkande.
Saknat mig? Undrat om jag har försvunnit ut på någon pold eller ännu en gång cyklat vilse?
Jag har befunnit mig ute i internets okända ödemark bl.a. norra Tyskland och inte haft någon möjlighet att skriva och berätta om mina äventyr. Det finns så mycket att berätta från Amsterdam, Utrecht och min återresa.
Lite smakprov så att ni inte ger upp i väntan på mera. Det kommer jag lovar.
Det tar lite tid innan jag förstår vad det är. När kanalbron utanför mitt fönster ska öppna och släppa igenom båtar blir det rött för cyklisterna och då varnas det med ett plingande. Den rödbruna asfalten markerar cykelbana.
Min trevliga värdinna Rixt älskar djur och jobbar på en getfarm. Här är hon med en av sina ankor.
Hennes trädgård är som “the secret garden” mest för djur men jag tycker den är mysig .
Ankorna ska få en större bur och område. Rixt ska också göra en damm åt dem. Nu har de en plaskdamm för barn att leka i.
Längst bort nedanför skjulet går kanalen. På andra sidan har grannen några får och ibland hörs deras bääh. Helt ok inom stadsplanerat område . Rixt trädgård ligger 30 cm under havsytan.
En dag tar Rixt med mig på en tur i stan för att visa några av sina finaste vyer.
Det gröna huset är från 1500-talet och ingick i stadens försvar mot spanjorerna. Kanonlucka på översta våningen till vänster om fönstret.
