Etikett: Bohuslän

Med friska utvilade trampningar ger vi oss iväg, äntligen. Vägen till Strömstad ska vara lätt som en plätt, bara rakt fram hela tiden. Plötsligt befinner jag mig i Tanumshede som jag planerat undvika. Svårt att hitta rätt utan karta så jag har missat avtagsvägen som skyltar mot vadvetjag. Det blir en extrarunda runt om Tanumshede för att komma på rätt spår igen.

Det röda spåret längst till vänster är jag. Lilla extra rundan syns bra, säkert en mil eller två kändes den som.

Vägen är härlig och vädret fint.

Det både hörs och märks att jag närmar mig Norge

Skylt strax innan Tanumshede.

Där träffar jag på en trevlig kvinna som reder ut väderstrecken i allmännhet för mig och i synnerhet tillståndet i världen .  Ett av dessa underbara möte med fantastiska människor jag gör på mina cykel resor.  Hej  Monika, var rädd om dig och tack för hjälpen.

Hyr en campingstuga för natten på Strömstad camping.

Stackars Fina får stå ute. Molnen tornar upp sig i bakgrunden och det regnade på natten.  Kändes skönt att vara inomhus.

Nästa dag, fredag skiner solen igen och jag sätter upp tältet.

Campingen är full av norska jättehusbilar som tittar ner på mig från sina hyllor.

På kvällen är det fest. Man måste ju äta räkor när man är i Strömstad.

Vinet smakar inte lika gott som vanligt ur min kåsa. Jag kanske ska utöka packningen med ett vinglas?

Strömstadsidyll.

Sista sträckan till Norge ser svår ut på kartan med höga backar att ta sig upp för. Jag vill dessutom cykla närmaste vägen och inte följa cykelleden.  Då blir det till att återigen följa gamla E6, där man delar utrymme på den smala vägen med bilarna.  Det är tungt att hålla Fina stadig i den kampen. Ibland känner jag suset av bilens backspegel på armen.  Det blir en natt på motell vid värsta köpcentret en bit från Svinesund.

Fina, Hotellcykel.

MÅ så gott,

vi hörs från Norge

Hurra, hurra. Kom loss och cyklade till nytt place och nytt wifi. Allting funkar! Jag behöver inte köpa ny platta, puh. Hoppas jag.

Nu fortsätter vi från Fjällbacka till Grebbestad.

Jag förstår inte vad det är med mig men den lilla turen tog musten ur mig och jag bodde på vandrarhemmet i fyra nätter. Sov som en liten gris alla nätterna.

En dag cyklade jag till Vitlycke utanför Tanumshede för att titta på hällristningarna. Hela området har kommit med på Unesco lista på världsarv sedan jag var där i mitten på 80-talet.

Skogen ser lite vild och orörd ut vid sidan om stigen.

En bit av den stora Vitlyckeristningen. Längst upp till vänster syns det berömda bröllopsparet.

Några hällristningar håller på att förstöras av dagens luftföroreningar. Berghällen vittrar sönder. Detta är ett sätt att skydda och bevara dem. Är detta vad kommande generationer kommer  att få se?

(

Uppe på en kulle ser jag två av Tanum Teleports parabolerantenner, de största som är 30 och 32 m i diameter. Den moderna tidens hällristningar, som användes för all tele-, tv- och datatrafik  till andra kontinenter,  kan man ju se dem som. Kommunikationen gick via satellit och det var jättehäftigt tyckte vi då. Det blev så enkelt att ringa till en annan kontinent,  en teknikrevolution.  Så drogs fiberkablar över världshaven och satellittrafiken bara dog. Nu står de bara där tyst och stilla som monument över teknikens kortvariga under.

Skogen och stigarna i området är underbar natur.

Jag cyklar tillbaks till Grebbestad. En riktig njutcykeltur och så enkelt att cykla utan packning. Jag måste  minska den men vad ska bort? Tror att packningen förökar sig på något sätt, kanske genom delning? Den har i alla fall en benägenhet att svälla.

 

Stopp, stopp den här platsen känner jag igen! Var det inte här som …..

Jodå. Här tog jag en paus och försökte ta en selfie där jag ligger lite avslappnat i det gröna. Skulle bli fint här på bloggen. Blev inte så särskilt avslappnat när jag upptäckte alltför många kissmyror på min liggplats. Snabbt plockade jag ihop och ner till Fina. Då, som tur var, upptäckte jag att jag tappat kameran. Denna lilla plats är väl undersökt av mig. Tog ett tag men jag hittade kameran.

Googles uträkningar är dagens skämt men färdvägen stämmer.

Vyer från cykelbanan in till Grebbestad 

Det var meningen att visa att det finns lite småruffigt som används fortfarande. Snart är detta rivet och fina nya bostadsrätter med havsutsikt byggda.

 

På återseende ?

Cykelbanan följer stora trafikstråket ut till Uddevallas köpcenter men böjer av norrut efter ca 5 km. Vi slipper dånet från bilarna och naturens ljud är vad som gäller. Nu är det njutning på g bland fågelsången i solskenet.

I en uppförsbacke möter jag en kvinna och vi börjar prata. Hon bjuder hem mig på en kopp kaffe och det gillar en cykeltant. Hon bjuder på lite lunchfika och jag hade kunnat sitta i Lisbeth härliga hörna länge.

Tack Lisbeth för en härlig paus i trampandet.

Vägen är lättrullad.

och jag tycker det är härligt i slättlandet mellan bergen. Tänk här var det havsbotten en gång när havsnivån var 15 m högre än idag.

Plötsligt känner jag mig innestängd och luften verkar stå stilla. Jag tittar mig runt åt alla håll och

ser hur bergen sticker upp runt om. Inte konstigt det är varmt.

Jag hittar till vandrarhemmet där jag bokat. Ser framemot den utlovade frukosten. Ska bli gott med serverad frukost och slippa göra själv. Min besvikelse blir stor när det visar sig att just nu, för tillfället, ingår inte frukost. Jag tänker inga glada tankar men orkar bara inte till någon annan övernattning så det är bara att acceptera.

Sticker iväg nästa morgon mot Fjällbacka camping där jag ska sova i en enkel campingstuga.

Den längst till höger är min.

Utsikten från matbordet uppe på bergknallar utanför stugan.

Jag tar en liten tur längs havet in till Fjällbacka och turistar lite.

Ingrid Bergman torg. I bakgrunden ses ingången till Kungsklyftan.

Uppgången rättare sagt. Jag tror Ronja Rövardotter spelades in där. Man går på egen risk och det ska vara besvärligt.

Jag börjar gå uppför trapporna men mina knä vill inte vara med så jag går snällt ner igen.

Ingrid Bergman staty. Hon tittar ut mot Danholmen där hon bodde många år.

Utsikt över takåsarna

Jag var i Fjällbacka för många år sedan och minns det som en vacker och speciell plats. Nu hade det förvandlats till en hamn med serveringar på bryggan som vilket kustsamhälle som helst.

 

 

Av en ren slump hamnar jag på Gustafsberg badhotell och vandrarhem. Nästan. En sökning på övernattningsplatser inom överkomligt avstånd från Stenungsund hittade jag vandrarhemmet. Hade aldrig hört talas om platsen tidigare.

Sveriges äldsta badhotell där man drack det mineralrika vattnet och tog kalla eller varma bad. Allt för hälsan. Fick namnet Gustafsberg beviljat av Gustav III.

Jag föll pladask för området. Många gamla väl bevarade trähus i parkmiljö.

Här finns mycket historia. Lugnt och skönt så jag stannar några nätter på vandrarhemmet. Hälsningar till Karin och Agda som jobbar i receptionen.

Utsikt från mitt fönster på vandrarhemmet.

Ju längre bort från vandrarhemmet jag promenerar ju fler privata bostäder. Jag går längs strandpromenaden bort och genom skogen hem.

Tiden går fort och min lust att trampa vidare trycker på.

Fina på Strandpromenaden in mot Uddevalla.

Hittade detta på Google och tog en skärmbild. Uppförsbackar och nerförsbackar som jag har gått och cyklat i. Goggles tidsberäkning gäller inte cykeltanten med packning. För mig tog det 4 timmar.Jag vet inte varför denna sträckan kändes så tuff. Jag har besegrat högre höjder sedan dess men denna dag framstår som den värsta hittills. En önskedröm om det förblir så.