Alkmaar

Amsterdam

31 juli

Hur mycket jag än trivs i Alkmaar kan jag ju inte stanna där resten av sommaren så efter en liten vecka ger jag mig iväg. Är man i Nederländerna måste man bara besöka Amsterdam så det blir mitt nästa mål.

Först vill jag besöka Bergen, en stad nära Alkmaar där konstnärer samlades runt sekelskiftet (förra) och lär ha präglat staden mycket, som Skagen ungefär. Staden är jättefin och pittoresk men man vet hur man tar betalt så jag fortsätter vidare. Till min stora förvåning (och lite oro) sviker orken mig efter en 2 mil trots en veckas vila. Kämpar på lite till och tar tåget i Heilo. Det är ju kul att se hur det funkar med cykel på tåg i ett annat land också.

Anländer till Amsterdam i hällande regn. Jag blir lite överväldigad av allt tutande, plingande och takten i trafiken. Det märks att jag kommit till en storstad. Gator, cykelbanor och trottoarer är fulla och den som inte följer rytmen eller velar lite om vilken fil man ska ligga i är inte populär. Jag får på moppo av uppretade cyklister mer än en gång när jag letar mig fram på darrande och vingllga hjul till mitt vandrarhem.

På vandrarhemmet får jag besked i receptionen att man inte får bo där om man är över 40 år! Man gör ett undantag och jag får bo där mina två bokade och betalda nätter om jag uppför mig och inte får några klagomål! Åldersdiskriminering på hög nivå tycker jag. Om det inte vore så svårt, nästan omöjligt att få tag på rum hade jag gått därifrån omgående. Receptionisten påstår att informationen finns på vandrarhemmets hemsida däremot inte på bokningsföretagets sida.

På kvällen vandrar jag runt längs kanalerna och njuter. Upptäcker att det är pridefestival i Amsterdam och det är fullt med konst,musik och aktiviteter. Inte konstigt det är svårt att få tag på rum.

Jag passerar en restaurang med bra priser och de har risotto på menyn. Evigheter sedan jag åt något riktigt gott och glutenfritt så jag kastar mig in. Resultatet blir 3 -4 matskedar risotto för 9,50 € och ett glas vin 6,75 €. Oj så gott det var och oj så jag njöt. Utanför restaurangen, Envy ser jag Guide Michelinmärket. Restaurangen har fått utmärkelsen Bib Gourmand läser jag. Jag har varit på en Guide Michelinrestaurang!

Amsterdam var Anne Franks hemstad och jag går till museet på morgonen strax efter att de har öppnat. Kön är lång, runt en kyrka och ett torg innan den viker av in på rätt gata. En museivakt berättar att det kommer att ta ca 5 timmar innan min del av kön kommer in!

Vi har väldigt trevligt i kön med både skratt och allvar. Besöket är känslosamt för många. Vid torget tittar vi på hur man förbereder för kvällens musikuppträdande. Tälten förankras rejält.

Efter tre timmars köande är jag inne i museet. Det är samma byggnad som Anne Frank och hennes familj + några personer till gömde sig i. Rummen är kvar och man går igenom hela lägenheten. Rummen är tomma. Här levde dessa människor i två år innan de förrådes och deporterades till olika koncentrationsläger. Jag går omkring med en klump i magen. Världen får aldrig glömma nazismens vidriga dåd. Det är vår skyldighet att ha ögonen på oss själva och andra människor för att stoppa allt sådant tänkande.

Fortfarande i Alkmaar

Hej alla medresenärer

Jag vaknar till varje morgon av ett plingande.

Det tar lite tid innan jag förstår vad det är. När kanalbron utanför mitt fönster ska öppna och släppa igenom båtar blir det rött för cyklisterna och då varnas det med ett plingande. Den rödbruna asfalten markerar cykelbana.

Min trevliga värdinna Rixt älskar djur och jobbar på en getfarm. Här är hon med en av sina ankor.

Hennes trädgård är som “the secret garden” mest för djur men jag tycker den är mysig .

Ankorna ska få en större bur och område. Rixt ska också göra en damm åt dem. Nu har de en plaskdamm för barn att leka i.

Längst bort nedanför skjulet går kanalen. På andra sidan har grannen några får och ibland hörs deras bääh. Helt ok inom stadsplanerat område . Rixt trädgård ligger 30 cm under havsytan.

En dag tar Rixt med mig på en tur i stan för att visa några av sina finaste vyer.

Det gröna huset är från 1500-talet och ingick i stadens försvar mot spanjorerna. Kanonlucka på översta våningen till vänster om fönstret.

Bästa utsikten över osttornet

The Beatles

Hej alla medresenärer

Inte visste jag att det finns ett Beatlesmuseum i Alkmaar. Det måste jag ju besöka.

Oj så förolämpad kassörskan blir när jag frågar vad Beatles har för koppling till Alkmaar. Museet visar delar av en samling som en Beatlesfan har fått ihop sedan tidigt 70-tal. Det är inte grejor auktoriserade av Beatles Applebolaget utan Beatlesgrejor överallt ifrån.

Milde tid så galna vi var. Vilka grejor det fanns! Strumpbyxorna! Hårspray! Svårt förstå idag vilken betydelse The Beatles hade. Några saker av de jag har fanns i butiken och de priserna de hade där bådar gott för den dagen jag vill sälja. ????

Alltid kul att med lite nostalgi.

Efter besöket fortsatte jag strosa runt i stan.

Nu har jag äntligen förstått varför holländare inte använder hjälm. De cyklar som vi går, inte som cyklar.

Hej mina medresenärer

23 juli

Medan jag tar ner tältet och packar mina väskor för att lämna Petten, står jag under intensiv bevakning av två pojkar 5-6 år. De kikar fram bakom grannhusvagnen men försvinner så fort jag tittar dit. När jag är så gott som färdig kommer deras mamma och bjuder på te. Jag blir intervjuad om allt runt min cykelfärd och föräldrarna spelar gitarr och sjunger några Beatleslåtar. Tyvärr måste jag bryta upp, ska vara på b&b i Alkmaar ca 20 km söderut mellan kl 12 och 13 och jag har ingen aning om hur lång tid det tar.

Vägen dit visar sig snart vara fantastisk.

Sanddynerna är skyddade och det är bara tillåtet att gå eller cykla på speciella leder. Bitvis är de inhägnade och bevakade med kameror. Holländarna är väldigt stolta över klitterna och vårdar dem noga. I denna inhägnad betar kor och det varnas för de vilda korna som kan anfalla människor.

Det börjar regna och jag anländer (än en gång) dyblöt till ett B&B.

På fredagen är det ostmarknad i stan och jag måste dit. Cyklar såklart fel och hamnar på mysig gata längs en kanal. Utgång från lägenheten direkt till cykelvägen och kanalen.

För att komma rätt måste jag ta den lilla färjan över kanalen. Den går i ett och är gratis.

Ostmarknaden är litet skådespel på ett avspärrat torg med presentation på tyska och engelska. Denna ostmarknad var allra först i världen.

Osten vägdes i ett torn

som syns över nästan hela centrum. Osten vägdes och auktionerades ut genom att olika lag sprang bärande på ostar. Lagen var vitklädda och deras hattar hade olikfärgade band runt kullen. Det lag som var snabbast vann just den auktionen. Det gällde för köpmannen att ha ett starkt och snabbt lag. Det var svettigt att bara titta på.

Här följer lite ostmarknadsbilder:

Efteråt strövade jag runt lite i centrum

På vägen tillbaka till mitt b&b cyklade jag genom en park som var ett virrvarr av cykel vägar och kanaler. Upplagt för att cykla vilse men jag hittade rätt till slut.