Blaxhall – Nowich

Dagen efter irrcykelfärden behöver jag ta det lugnt. Det blir en promenad för att få kroppen att inse att det inte är bara cykling som gäller. Det blir “kyrkrundan” efter förslag från personalen på vandrarhemmet.

Det är fullt med knäkuddar broderade med korsstygn i kyrkbänkarna, inte två stycken med samma motiv.

Det finns en utställning om kyrkans renovering. Där hittar jag denna dikt:

Lite dåligt foto, förlåt, men jag tycker dikten är fin.

Som från en engelsk tv-serie men i verkligheten.

Klockan närmar sig 2 på eftermiddsgen och jag är hungrig. Dags att äta lunch på puben i Blaxhall, The Ship Inn.

Det är ganska mycket folk i det inre rummet på puben. Där vill jag också sitta.

Jag ser ett notställ och en banjo. En man grejar med sitt dragspel. Två damer drar fram vars en stol vid notstället och sätter sig.  Servitrisen kommer in med fat fulla med smörgåsar och tekannor till alla borden. Plötsligt börjar en man i andra änden av lokalen sjunga. En dam bredvid honom spelar munspel och folk sjunger med i refrängen. Nästa på tur är en man som spelar banjo och sjunger följd av de två damerna vid notstället. Alla applåderar, sjunger med, lyssnar,  bjuder runt smörgåsarna och dricker te. Jag blir tillfrågad om jag sjunger eller spelar något instrument. I så fall är det bara att börja sätta igång.

Jag sitter där mitt i denna gemenskap, i en liten by på den engelska landsbygden med 200-300 invånare och bara njuter. Det är ett äventyr jag upplever. Tänk så bra jag har det.

Senare lär jag mig att The Ship Inn har en tradition sedan länge inom engelsk folkmusik. Många har uppträtt, olika sång- och musikgruppen har funnits/finns i Blaxhall och både musik och film har spelats in här.  Idag gör man allt för att hålla sångartraditionen på pubar igång. Här finns lite mer information:

www.eatmt.org.uk/village_portraits.htm.

Vandrarhemmet är fullt av roliga och positiva skyltar, här är några exempel

Det är fullbokat nästa natt på vandrarhemmet så jag ger mig ut på vägarna igen, nu mot Norwich.Det kostar £1000 i böter att inte stiga av cykeln och gå över järnvägsspåren.  Jag tycker det är bäst att följa uppmaningen och har de £1000 till annat.

Ännu en lunchpub, denna gång The White Hart i Halesworth.  Renoverad med så mycket gammalt kvar som möjligt.


Betyder detta vad jag tror?

Sakta ner, barn och djur på väg



Norwich är en jobbig stad trafikmässigt. Verkar vara fri jakt på cyklister. Jag vågade inte cykla i stan (nästan inte alls) utan drog Fina med packning upp och ner för massor av backar. En gentleman sade att cyklister inte hade på gatorna att göra för de betalar ingen vägskatt! Att vi inte bidrar till miljöförstöringen tänkte han inte på.

Jag vilade mest men tog några bilder:

från den urgamla gallerian.

I Norwich måste man besöka katedralen. Jag tyckte mest om barnhörnan.

Torget (ett av dem) i centrala Norwich med sina stånd. Det var lite som en saluhall utomhus.Det var allt för den här gången. Tillgång på el för laddning av diverse apparater och internetuppkoppling avgör när nästa inlägg kommer.

 

Må så gott

England, here I am!

Det är med stor spänning jag cyklar av färjan i Harwich. Känner mig helt förvirrad i trafiken. Följer efter en cyklande engelsk familj jag träffat på båten och allt går bra. Snart skiljs våra vägar åt och jag befinner mig återigen i det förvirrade tillståndet. Strax intill ligger ett motell och jag förväntar mig att de har kartor där. Det har de inte.

I mitt lätt förlamade tillstånd frågar jag två manliga cyklister om jag får haka på dem. Två trevliga och charmiga gentlemen som strax blir tre när en till ansluter sig. De förbarmar sig över mig och det är ok för mig att haka på dem.

Det var en Höjdargrej!  Först får jag veta att jag inte behöver cykla långt in i landet för att komma runt de två breda flodmynningarna Stour och Orwell. Det går färjor. Hurra.  Där slapp jag många pedalkilometer. Sedan utför de mirakel!

Ända dit bort ska vi


i denna lilla båt. Inte för att jag förstår hur vi ska få plats med alla väskor, cyklarna och oss själva. Jag behöver bara ta det lugnt och lasta av väskorna från Fina så vips är allt ombord. Vilket team dessa män är!

Hamnen för färjan i Felixstowe ligger i ett naturreservat. Där finns ingen hamn med brygga utan båten kör bara rakt upp på stranden som består av små stenar. Där lastar mina gentlemän av all packning och alla cyklar. 

Vilka underbara människor dessa Män!

Vi cyklar vidare till för att leta upp nästa färja som går från andra sidan Felixstowe till Bawdsey. Vi är alla lika spända på hur det färjeläget ska se ut. Båten är ännu mindre än den förra. Allt går lika smidigt som föregående på- och avlastning. Skönt att det fanns något liknande en brygga att ta iland allt på. De fantastiska tre männen fixar allt i ett nafs Igen! 

Att säga tack känns inte nog för hur ni hjälpte mig men är det enda jag kan säga. Jag önskar er allt gott.

Jag hittar Cykelväg nr 1 och ger mig ut på engelska landsbygden.

Fina och min första lunchpub.

Ibland ser vägen ut såhär och 

ibland såhär. Det är lika mycket trafik på båda så jag tror inte någon är cykelbana.

Här går lite bacon och bökar. De ser ut att trivas.

Så här bor de. Stora fält är fyllda med deras hus. Det är väldigt varmt och jag undrar hur varmt det är under plåten?

Jag är på väg till vandrarhemmet i Blaxhall. Det ska vara ca 25 km att cykla dit. Jag lyckas köra vilse (passerade grisarna tre ggr) och det slutar med dagsrekord på 47 km.

Intar min säng på vandrarhemmet helt utmattad.

 

Må så gott

 

 



 

Sol, värme och holländsk landsbygd

Dags att lämna Delft och fortsätta ut i världen. Jag cyklar på längs kanaler i solen.


Kartan visar en bro som jag ska över. Det visar sig vara en båt som man måste veva för hand fram och tillbaks över kanalen. Båten sitter fast i en kedja och man vevar upp kedjan i en järnlåda. Veven måste tryckas hårt innåt mot lådan samtidigt som man vevar. I värmen. Det är väldigt tungt på slutet och jag tappar greppet om veven som snurrar tillbaks väldigt fort. Då gråter jag nästan. Det är bara till att börja om med hjälp av glada hejarop från en man som fiskar på andra sidan kanalen.


Den otäcka veven fick vara med på bild.

När jag nästan fått båten över på min sida för andra gången, kommer två cyklande 93-åriga damer och vill ta över vevandet! Medan vi baxar på våra cyklar på båten kommer ett par cyklande och vill åka med. Då vägrar jag att veva mer. Det hela slutar med att fiskaren och den manlige cyklisten hjälps åt att veva, en från båten och fiskaren från land.

Alla kommer över på andra sidan och cyklar vidare. Jag har en bit till framför mig till Hoek van Holland där färjan till Harwich,  England går ifrån.

Systemet med knutpunkter finns även för vandrare och kanalfärder upptäcker jag. Varför har vi inte ett sådant system i Sverige? Hade varit toppen.

2 km av rakan till färjan avklarade, 8 kvar att cykla längs kanalen/floden in till Rotterdams jättehamn. Jag ska ta färjan som avgår kl 22 och kommer att sova gott i en hytt för att vakna upp i Harwich.

Må så gott

Min nya kärlek

Jag strosar runt i Haag som är en storstad med trafik och hets.

Wow en Bambucykel!

Fina på orange mattan utanför vandrarhemmet i Haag.

Plötsligt är det bara så att jag måste till Delft. Lämnar Haag och cyklar iväg. Som allt i Nederländerna ligger Delft nära. Jag var inte förberedd, staden drabbar mig totalt. Boendet har bara en säng ledig en natt. Tur är kanske det för annars hade jag stannat där.

Vermeer tavla kopierad där man tror att han målade den.

 



Farbrorn på torget säljer fortfarande trätofflor, kanske mest till turister?

En Leoparddörr! Wow.

Delft kändes väldigt avslappnat och lugnt. Jag blev väldigt förtjust i Uttrecht sommaren 2015 men Delft slår rekord. Hoppas att mina foton kan ge en liten känsla för staden.

Må så gott.

 

Den Haag

Färden går vidare söderut men jag undviker stranden. Det blir Den Haag nästa.

Vägvisare visar åt fel håll enligt mig men bäst att följa den.

Det var rätt att lita på vägvisaren .  Snart är det bara solen, naturen, fåglarna, Fina och jag. Detta är njut för mig.

Är det reflexgrejor för att skrämma bort rådjuren från vägen?  Ett rådjur hoppade ut framför mig och sprang över vägen. Vet inte vem av oss som blev mest rädd.


Dags för paus. Här sitter jag och dricker Coca-Cola på ett tjusigt hotell medan pojkarna  vars Jaguarer, Mercedes, Rolls-Roys står på parkeringen, är ute på golfbanan.

Någonstans i Wassenar låg hotellet.

Infarten till Den Haag börjar såhär när man kommer på cykel.

Skyline i centrum.

Eftermiddagskaffe på vandrarhemmet terrass.

 

Må så gott

Mot kusten

Dags att ge sig iväg på fullastad Fina.

Gårdagens cykling känns i kroppen och jag är inte helt bekväm med Fina ännu. Det krävs några km till innan vi blir ett igen.

Utfarten från Amsterdam är vacker och jag blir snart nästan ensam på cykelbanan. Skönt att lämna det stressiga Amsterdam.

Konst är aldrig långt borta och finns ibland på de mest oväntade ställen.

Halvvägs mot kusten stannar jag i Halvweg för en glass,  Det blir en Magnum med jordnötssmör. Gottgotteligottgott.

Nere på stranden är det fullt med små hytter kilometer efter kilometer. På andra sidan cykelbanan finns otaliga snabbmatsbilar och hotell, hotell, hotell.Orterna verkar vara typiska semesterorter som överbefolkas på sommaren.

Motvinden är inte kul så jag väljer cykelleden inne bland klitterna. Det blev en tuff färd på 5-6 km. Luften stod stilla och det var varmt, väldigt varmt. Det gick åt 1,5 L vatten på den halva milen. Backigt var det också.

Jag fortsätter till närmaste camping. Det är lite skog och skuggigt dit och jag känner att det behöver jag efter hettan i klitterna.

Jag har inte planerat för egen matlagning, så på morgonen blir det en glutenfri frukost på närmaste restaurang.

En smoothie för 4€. Inte mycket för en cyklande tant så nu beger jag mig till Den Haag. En större stad med större utbud och ett vandrarhem där jag bokat 2 nätter.

Må så gott

Nu är jag i Amsterdam, hurra!

Tisdagen 23 maj kl 15.00 stapplar jag av bussen på stationen efter 17 timmars åkande. Bussresan Malmö-Hamburg-Amsterdam var lång men inte alls så vidrig som jag befarat. Nu har jag 3 timmar på mig att leta upp mötesplatsen där min värdinna B ska möta upp. Hon har gett tydliga instruktioner men jag hittar inte något som stämmer alls.

Visar sig till slut att jag är på fel station!

På Fina och ut i Amsterdams rusningstrafik. Ju närmare centrum jag kommer blir trafiken allt värre, både bilar och cyklar. Känner mig snurrig och förvirrad men lyckas hitta rätt i god tid. Pust. Bänken jag sitter och väntar på rör på sig, gungar lite liksom. Måste bero på färjorna som lägger till och avgår i ett, alldeles intill.

Vi ska ta färjan till norra Amsterdam där B bor, långt borta från alla turister. Färjan är enda sättet att ta sig dit i centrum och är gratis, bara för cyklister och fotgängare.

Här gäller det att vara på alerten. Grönt fält för de som ska på färjan gäller och rött för de som ska av. Närmast i bild går cykelbanan. Se upp för korsande cyklister och håll dig på rätt färg.

Det går undan. Mängden av människor och cyklar tar nästan andan ur mig.

Norra Amsterdam känns som en annan stad med ett helt annat tempo, lugnt och stillsamt.

B bor i en underbar lägenhet inredd med massor av minnessaker  från hennes många cykelresor i Asien. Hon är en bra fotograf.  Det syns på fotografierna som finns överallt. Vårt gemensamma intresse för cykelfärder och dessutom  yrkesliv inom sociala området ger oss massor att prata om. Och det gör vi. Lägenheten gungar på samma sätt som soffan vid färjorna. Det måste bero på bussåkandet är min nya teori. Den var helt rätt för nästa morgon har världen slutat gunga.

Tur är det för nu ska jag till Van Gogh museet.  Ger mig av till fots. Centrum är fullt med folk,  ett ständigt flöde av cyklister, fotgängare, bilar och spårvagnar. Alla rör sig med ömsesidig respekt, har samma tempo, följer trafikreglerna och håller sig inom sitt område. Inga olyckor händer. Alla vet vad som gäller och håller sig till det. Helsingborgare,  se och lär.

Trottoarerna fylls mer och mer av glada sjungande gäng i rödvita tröjor och halsdukar gärna med ölburkar i händerna.  Trängseln blir värre och jag inser att jag inte hinner till museumet.  Blir först lite ledsen men kommer på att det är en bra anledning till att komma tillbaks till Amsterdam.

Senare får jag förklaring. Det spelas en fotbollsmatch i Sverige (?)  mellan Manchester United och det nederländska laget Ajax. Matchen visas på storbildskärm på torget framför museet. Inte konstigt jag inte fick plats på trottoarerna. Jag vandrar runt och njuter av Amsterdam i stället.




 

Jag stannar en natt extra hos B. Hon tar  mig ut  på en cykeltur genom små fina samhällen runt Amsterdam och ut på en ö Marken, som brukar vara full av turister.

Några bilder från Amsterdams finaste gata där vi cyklar på väg ut ur staden.

Lite grand av Råå kombinerat med Ålabodarna över den tycker jag.

Vår utfärd fortsätter. Vi passerar flera fina små samhällen.

 

Konstverk finns överallt i Nederländerna.

 

Numera finns det en väg ut till ön som kanske ska kallas fd ö. Vi cyklar på den äldsta cykelbanan ut mot fyren.

Solen skiner och vi har haft en underbar dag. Tack B för allt.

I morgon ska jag lämna Amsterdam och B. för att cykla ut mot kusten.

Må så gott

 

.

 

Väntans tider

Nu närmar avfärden sig – äntligen. Samtidigt tilltar min förvirring och tusen saker surrar runt i huvudet.

Allt som jag måste göra innan, allt som måste vara klart. Listorna är överväldigande. Har svårt att avvägar vad som ska göras idag och vad som kan vänta.  Risken finns att jag sitter i en hög på hallgolvet och gråter när min hyresgäst kommer på lördag kväll.

Kör mantrat “ta det lugnt, du fixar det” på repeat.

Tycker jag känner igen detta från tidigare år.

Vad håller jag på med egentligen?  Cykla runt när jag hade kunnat ligga på soffan och äta praliner. Får träningsvärk i hela kroppen bara jag tänker på det.

Vi hörs, må så gott!