Nederländerna | Cykeltanten

Sol, sommar och blåst så klart

Hej alla medresenärer!

Måndag 20 juli

Solen skiner och jag vill fortsätta ut till kusten. På den vindskyddade campingen är det härligt. Innan vi ger oss iväg måste jag säga adjö till de nya vännerna. Jag blir bjuden på kaffe och vi har mycket att prata om. Tiden går fort och vi vinkar farväl.

Jag verkar vara mitt i tulpandistriktet. Fälten är fulla med vissnande tulpanblad där lökarna ska grävas upp.

Callansoog har många rekommenderat. Verkar vara en motsvarighet till Båstad med en större befolkningsökning på sommaren. Jag hör mycket tyska och har sällan sett så många cyklister vid knutpunkterna som här, rena trafikstockningen och parkeringskaoset. Jag viker av söderut längs kusten och börjar känna mig hemma. Dynerna påminner lite om klitterna i Ängelholm.

Till vänster har jag en annan blomodling, kan det vara liljor?

Julgranar i Danmark, Rhododendron i Tyskland, tulpaner och liljor? i Holland. Det är många odlingar jag sett från cykelsadeln.

Jag kommer fram till en camping De Leppelar, där man tältar i klitterna.

Svårt och krångligt hitta “rätt” plats. Jag vill ha lite vindskydd för tältet men här är nästan överbefolkat. Känns som om större delen av Nederländernas befolkning plus lite tyskar är här.

Den här gropen trodde jag skulle vara lugn men fy vad jag bedrog mig. Fick staga upp tältet med extra linor. Kommer inte ihåg när jag använde dem senast.

Nästa dag fortsätter Fina och jag söderut och hamnar i Petten på en lugn och vindskyddad camping. Jag har tur, de har en plats ledig i två nätter. För första gången har jag en elplats och snickrar ihop sladdarna så jag kan ladda alla apparater (berättade om det i Leeuwarden).

Mycket bra, förenklar mitt liv betydligt.

Den här kompisen låg utanför tältet på morgonen. Verkar väldigt orädd. Är kanske en campingkanin.

Många olika djur på besök.

Eftermiddagskaffe på gång. Kaka också så klart

Här sitter jag i eftermiddagssolen och planerar den fortsatta färden.

Afsluitdijk

Hej alla mina medresenärer

Fredag 17 juli

Så har äntligen dagen kommit för en av de stora grejerna för mig i Nederländerna: att cykla på den ca 30 km långa invallningen som skapade Ijsselmeer. Som jag sade tidigare heter den Afsluitdijk på Nederländska. Vallen ska höjas på grund av att havsvattennivån stiger samtidigt som vattenmängden i Ijsselmeer ökar från floder och kanaler så att ännu fler litrar måste släppas ut i Nordsjön. Det är kanske kubikmeter som gäller?

Jag ger mig glatt iväg efter att ha diskuterat dagens vindprognos med en cyklande holländare på campingen. Han cyklar andra hållet och tog sig över igår.

Här börjar diket trodde jag men visade sig vara en helt vanlig gångbro över vägen.

Äntligen! Nordsjön till höger efter att jag klättrat upp på vallen och Ijsselmeer på vänster sida.

Slussen vid norra sidan av diket. Jättestor. En likadan finns vid andra änden.

Ungefärhalvvägs över finns en liten ö, Breezanddijk med info/utställning om diket, cafeteria, utsiktstorn och andra nödvändiga turistfaciliteter.

Statyn visar en av byggarna som lägger basaltstenar på utsidan av vallen.

Vinden har tagit i rejält men jag bestämmer mig för att fortsätta över till andra sidan. Vem vet hur det är imorgon? Dessutom trivdes jag inte riktigt på campingen i Harlingen.

Vinden bara fortsätter att öka allt eftersom. Det slutar med att jag går med Fina och packningen ca 10 km.

En evighetslång väg som aldrig tar slut känns det som.

Slussen i södra änden släppte ut vatten i Nordsjön. Jag såg hur kraftiga dammluckorna är då de var delvis uppdragna. Ett sådant där läge då jag känner mig väldigt liten och ödmjuk inför naturens krafter.

Klockan börjar bli mycket och närmaste camping ligger ytterligare 10 km bort i Westerland. Hittar dit utan gps med hjälp av vänliga människor och anländer 19.10. Receptionen stängde 19.00 men allt ordnar sig utan alltför mycket krångel, som det brukar här i Holland.

I närheten ligger ett samhälle som låter som flodhäst, Hippolytushoef och dit måste jag ju bara för namnet om inget annat. Lite större ort med en glassbar där jag kan få min efterlängtade milkshake.

Så här ska vägvisare för cykelbanorna se ut. Hör ni det planerare i Helsingborg. Den övre blå skylten gäller för en B – väg som bilisterna använder.

Jag fortsätter vidare mot kusten och hamnar utanför byn Het Zand på en bondgårdscamping efter tips på den lokala puben. Något jag inte provat men är populärt i Holland. Det var väldigt enkelt men trevligt. Visar sig att jag inte kommer överens med gårdens tupp och hans tidiga galande, så bondgårdscamping är nog inte något för mig.

Detta är en avfolkningsbygd och livsmedelsbutiken inne i Het Zand (är det inte ett underbart namn?) visar sig vara nerlagd. Den har öppet en eftermiddag i veckan för utlämning av onlinebeställningar. Jag måste äta på puben som har ett bra kök.

Supertrevligt gäng på campingen. Vi hade det mycket kul tillsammans.

Harlingen

Hej alla medresenärer

Jag lämnar Jantina och hennes B&B stärkt till både kropp och själ för att cykla vidare ut mot kusten. Närmaste målet är Harlingen där invallningen av IJsselmeer börjar eller slutar, vilket man vill, 10 – 15 km söderut . Avslutsdiket heter det fritt översatt.

Cyklar än en gång genom Leeuwarden och vinkar adjö.

Kyrkan såg ut som lutande tornet i Pisa.

Stora fina jordbruk ligger längs cykelbanan.

Nederländska tänkande angående infrastruktur. Närmast i bild Fina på cykelbanan. Bilen kör på gamla huvudvägen, kallas idag B – väg, oftast max 60 km/tim. Långt borta vid väderkvarnen syns trafiken på vad som i Sverige motsvaras av motortrafikled. Där får man inte cykla i Holland heller har jag lärt mig. En fil i vardera riktning. Ibland går cykelbanan på B – vägen. Verkar som om man tänker igenom och planerar för alla typer av trafik när man bygger nya vägar. Cykeln har samma status som motortrafiken. Det gillar jag. Önskar fler länder tänkte så.

Kommer till Franken. Där är så fint så jag nästan trillar av Fina. Jag brukar få tips om trevliga platser men denna var jag helt oförberedd på.

Och så har de något av det godaste kaffe jag druckit på länge. Det är vispgrädde i lilla skålen uppe till vänster.

Blomsteräng mellan körbanorna.

Första riktiga stranden jag ser i Nederländerna och vid Nordsjön också. Promenad uppe på vallen utanför campingen för att röra lite på mig. En camping utan gästkök och uppehållsrum. Jag blev alldeles paff. Min tältgranne cyklar norrut och säger att så är det överallt söderut. Eget toapapper ska man ha också! Av en slump var jag försedd.

På kvällen cyklar jag in till Harlingens centrum. Längs infarten/kanalen har man byggt nya hus som har drag av den gamla bebyggelsen.

I city är det årets marknad till 19.00, en helt vanlig torsdag. Fullt med olika stånd längs kanalen, fullt på serveringarna, massor med människor och kören sjöng för fullt allt från Beatles till tysk oumpaoumpa. De sydamerikanska indianerna hade ett stånd med saker jag kände igen från svenska marknader.

Jag har tur som råkar på sådana här arrangemang. Denna cykelresa är tuff och kämpig många gånger men oj så rolig.

Leeuwarden

Hej mina medresenärer

Nu har jag fixat lite el för laddning av diverse apparater som är svåra att klara sig utan. Jag är i Petten ute vid kusten. Kusten är lite som Havsbaden i Ängelholm. På denna camping gav jag upp mina svenska tankar om förlängningssladdar utomhus. Jag har en elplats för tält och en helt vanlig jordad 5 meters förlängningssladd med tre kontakter från elstolpen. Dessutom ytterligare en förlängning på 1,5 m ända in i tältet också den med tre kontakter. Så här ser det ut

Den andra grenkontakten har jag trätt en plastpåse över och gömt under tält golvet. Det är allt som behövs, inga speciella utesladdar som jag trott. Nu kan jag ladda för fullt tre grejor på en gång. Den sista sladden fick jag låna i receptionen.

Vädret är soligt och varmt bara lite molnigt på förmiddagen

Nåväl, till cykelresandet.

Jag lämnade Marrum i måndags den 13 juli med sikte på Leeuwarden där jag hittat ett B&B 10 km utanför staden. Färden gick först genom lantbruksbygd för att sedan följa en kanal eller flod. Kruxet var att komma över till andra sidan, det hade förkortat vägen en bra bit. Enligt knutpunktskartan skulle det finnas en bro. De visade sig vara en minifärja (kanalen var kanske 10 m bred) som gick på helger och eftermiddagar!

När jag åt picknicklunch kom en flicka som gömde och låste sin cykel noga i ett snår invid vägen. Efter en pratstund hoppade hon ner i en eka och stakade över kanalen till huset på andra sidan där hon bodde. Den båtturen förkortade hennes hemväg betydligt berättade hon.

Ankorna höll mig sällskap när jag åt. Enligt flickan var det ingen som ägde dem och de blev ofta matade av pausande cyklister.

En flodbåt tuffar förbi

Sväng till höger annars hamnar du i kanalen!

Vattnet ser inte inbjudande ut men ska vara rent.

Infarten till Leeuwarden

På väg ut till mitt b&b i Tietjerk (sorry Jantina if it’s not the proper spelling) börjar det regna för fullt och jag anländer genomblöt. Jantina, värdinnan tar emot och jag känner mig extra välkommen inne på rummet.

Dagen efter tar jag en tur till Leeuwarden. Vägen dit går genom fin skog med härlig fågelsång.

Näckrosor är vanliga i kanalerna.

På kvällen visar Jantina ett naturreservat och camping ca en halvtimmes bilfärd bort. Hon har haft sin husvagn där och är väl bekant med området. Den guidade turen betydde mycket för mig. Det var en rejäl avkoppling från livet på cykel, som jag verkligen behövde. Under den promenaden hittade jag tillbaks till cykeltanten i mig och varför jag gör denna resa. De sista dagarna hade cykelturistandet känns mer och mer främmande och jobbigt, ja till och med meningslöst.

Foton från promenaden

Jantina på väg in i fågelskådarhydda.

Jag lärde mig att djuren packar jorden med sina klövar eller hovar som här. Allt för att trycka ut vattnet i kanaler och diken och för att vallarna ska stå emot väder och vind Äntligen förstår jag varför det finns smycket får i Nederländerna. Jag har ju cyklat mycket längs med stora vallen ut mot Nordsjön redan i södra Danmark

Lördag 11 juli i Dokkum

Hallå medresenärer!

Friesland, en ny och annorlunda provins i Nederländerna för mig jämfört med Groningen. Man pratar frisiska och stavar på annat sätt. Många gånger står namnen på vägskyltarna på båda språken, mycket förvirrande ibland beroende på vilket språk din karta stavar på eller så är det en sammanblandning av alltihop. Finns också en lite skämtsam vi och dem -ton mellan provinserna -vi är bättrestrid.

Jag har trampat runt på på den nordfrisiska landsbygden och bott i en liten by, Marrum några nätter. Det har varit ganska ödsligt med lite sömniga och tomma småbyar längs vägen. Inga caféer eller korvmojar har funnits så det har gällt att passa på att handla när en livsmedelsbutik dykt upp.

Jag kom till Marrum fredag em. På härbärget serverades ingen mat, enda alternativet var en kineskrog i byn. Lördagen cyklade jag till Dokkum. Söndagen blev det kinesen igen. Tänk vilka vedermödor en cykeltant nödgas utstå.

Lördagen var en härlig cykeldag med solsken och lite lagom vind. Från cykelbanan ser jag en segelbåt som verkar gå på åkern. Visar sig att det är en liten flod, Dokkumer Ee som den seglar på.

Grönt ljus för båten och rött för bilarna.

Infarten till Dokkum

Det var utställning av klassiska bilar i stan. Denne man var Amazonfrälst och förtjust i Sverige.

Fina fick posera med hans stolthet. Detta var den första Amazon som exporterades med Amazonmärket på sidan berättade han stolt. Han hyrde ut den till bröllop.

Mycket folk var ute i värmen. Positivhalarna var väldigt varma.

Vid torget stod det största positiv jag någonsin sett. Man kunde köpa en cd med musiken.

På torget var det traktorutställning och lite annat

Den här traktorn var tydligen supergammal. Det var väldiga diskussioner runt den. Varje gång den startades fick halva torget andningssvårigheter.

En cirkusdirektörs fordon och vagn. Den hade nog dragits av hästar ursprungligen. Det var kö till att komma fram och titta in i vagnen.

Till vänster om ingången låg köket

och till höger det fina skåpet.

Utfarten från Dokkum

Strax innan Marrum renoveras detta lok och station. Blir nog spännande när det är klart.

Må så gott

Resan fortsätter

Hej alla mina medresenärer

Stärkta av en veckas vilande och underhåll ger vi oss iväg från Delfzilj. Vi följer Lf 10b, en cykelväg som ska vara vacker och går längs kusten. Det dröjer inte länge förrän det är dags att lasta av väskorna.

Det holländska systemet med numrerade knutpunkter är toppen och lätt att orientera sig efter.

Det gäller att se upp så att man inte missar en skylt.

Det gör inte så mycket i och för sig för nästa karta är inte långt borta. Avstånden i km mellan knutpunkterna är utsatta och i Holland är det aldrig långa avstånd.

Slussar/dammluckor och hotet från vattnet är ständigt närvarande. Även om det finns många moderna så bevaras och vårdas de äldre. Många av slussarna är inte i funktion längre men broarna måste fortfarande kunna öppnas för fritidsbåtar.

Sover i en hobbitstuga på en drömcamping för barn. Alla möjliga hopp,studs, klätter, spika, såga, rita, måla, hemliga stigar attraherar barnet i mig. Den vuxna delen av mig (ja den finns) är inte fullt så glad över faciliteter som kök och hygienutrymmen.

På kvällen blir det glutenfri middag på kinesrestaurang med klass.

Första väderkvarnen ute på landet. De var antingen pumpstationer för att reglera vattnet eller så bodde den lokala bagaren här och malde sitt mjöl.

Hurra för den lantbrukaren som sparat en blomsteräng längs med cykelvägen.

Holländsk lunch med efterrätt

På detta härbärge i Vierhuizen sov jag en natt. Tyvärr var deras sovsal inte lika trevlig som matsalen. Härbärget visade sig vara den lokala restaurangen med en riktigt bra kock.

Fina och jag hjälper till att valla får i tysthet till skillnad från bilföraren som tutelitutade hela tiden. Först gick en man med en spann med fårgodis. De frågade vänligt om jag hade tid för vallningen om jag förstod holländskan rätt.

Här går cykelvägen genom ett militärt område med stränga varningar att inte lämna vägen. Vi närmar oss den konstgjorda sjön Lauwersmeer och naturreservatet som bildades när vallen byggdes. Lummigt och fint men ingen fågelsång. Militärisk verksamhet har kanske skrämt bort dem.

Hamnen i Lauwersoog där invallningen börjar.

Den moderna pump/dammstationen vid Lauwersoog i vallen ut mot havet. Jag kände mig väldigt liten ner jag såg tjockleken på dammluckorna.

Långt där ute ska jag cykla på vallen. Var mycket spännande tyckte jag och hade tajmat in dagen lite efter vindprognosen. Det blev lite av ett antiklimax när jag var över på andra sidan bara sådär helt plötsligt. Både vägen och cykelbanan går insidan av vallen och lite nere på sidan så jag såg ingenting av Nordsjön. Blir kanske mer spännande när/om jag cyklar på den ca 30 km långa vallen som skapade Ijsselmeer.

Så här ska det se ut så man vet vilken cykelväg som har företräde.

Nu är jag i Friesland.

Må så gott

Grrr morr

Hej alla mina medresenärer

Jag är riktigt sur. För tredje dagen i sträck går det inte att ladda upp foton till Cykeltanten.

Idag ska jag cykla på vallen som skapade Lauwersoogsjön och naturreservatet, längs väg N361. Vinden, a la norra Jylland som har härjat de senaste dagarna har lugnat sig så det blir en fin tur.

Må så gott

Semestern fortsätter

Lite foton från cykelturer i och runt Delfzilj. Mest från vallen där fåren gärna poserar.

Cykel/promenadstigen uppe på vallen börjar som bred asfaltväg och blir allt primitivare för varje färist längre bort.

Fåren är så vana vid cyklister och fotgängare att de lugnt står kvar och betar när man stannar till.

Må så gott

solbrända fötter

Hej mina medresenärer!

Det blev jag befarade. Jag har fått en “rolig” solbränna på fötterna efter cykelskorna. På nedre bilden har jag haft vanliga sandaler en vecka så det har blivit lite utjämnat. ??

Semester

Hej alla mina medresenärer!

Jag har tagit semester dvs jag ligger stilla en vecka i Delfzilj. Bor på ett B&B med kanonbra kök för gästerna att använda. Pension J. P. Kuiper ligger centralt och drivs av en trevlig familj. Mitt behov av att vila plus värmeböljan avgjorde platsen. Jag har gjort lite sightseeing och lärt mig lite om Nederländerna dessa dagarna.

Handen i Oterdum, en minnesplats över en by som inte kunde vara kvar på 70-talet när området skulle utvidgas och vallen mot havet skulle ha en viss höjd.